Det här med att blogga kanske inte fungerar för mig längre det är inte det att jag inte vill blogga utan det är nog mer bristen på intressanta ämnen och tid som sätter käppar i hjulet. Jag har funderat på det här med innehållslösa listor och ointressanta undersökningar som jag i alla fall inte orkar göra. Just nu är jag väldigt osäker på att blogglusten kommer att återkomma jag skulle egentligen behöva ett annat forum där jag kan lätta mitt hjärta ibland.

Mitt hjärta är väl precis som alla andras och fylls med både gott och ont och nu på slutet har jag väl inte öppnat det för varken gott eller ont. Men samtidigt som jag har valt att göra såhär så har jag till viss del blivit så mycket lugnare i mig själv och jag känner ingen större press för något alls. Jag har börjat att trivas med att det är bara jag och Mio nu och vi har landat i vardagen sen älskade Rasmus fick somna in. Rasmus finns såklart med i våra tankar varje dag och häromdagen då jag råkade säga Rasmus namn lite för högt så hajade Mio till och kollade sig omkring lite extra. Jag har medvetet valt att inte prata högt om Rasmus då Mio hör på eftersom att Rasmus var hela hans värld och den han litade på och som var den han följde i vått och torrt. Jag kan se på Mio att han fortfarande funderar och saknar Rasmus och han söker sig fortfarande väldigt nära om dagarna och har blivit väldigt mycket mer vaktig här hemma och när vi är ute och går. Men så länge det är kontrollerbart och jag kan se att det beror på att han är mer osäker nu så hanterar jag det väldigt lugnt.

Ett litet inlägg blev det ju i alla fall men nu hade jag inget mer att skriva.