Igår den 24 februari 2011 så tog Rasmus sitt sista andetag och fick lugnt somna in då han tyvärr drabbats av elakartad cancer i magen som hade spridit sig. Jag kan se tillbaka på 10 fina år som vi fick tillsammans och känna att det var rätt beslut att få låta honom somna in. Han har gett mig så otroligt mycket glädje och han har alltid funnits där när man som mest behövt honom. Nu kämpar jag och Mio på tillsammans och vi får lära oss att försöka leva utan Rasmus. Men samtidigt så känner jag att Rasmus är väldigt nära och att han finns hos mig i alla fall så jag kommer att bära honom med mig hela livet.



R.I.P Rasmus 010127 - 110224. För evigt saknad och oändligt älskad.
I mitt minne finns du alltid kvar och jag bär dig med mig än vart jag går.

Sista dagen på veckan är här en vecka som inte varit alltför rolig. Rasmus är än en gång dålig och han kräktes av allt han drack och åt och fick åka in akut två gånger för att få vätska under huden. I fredags tog de beslutet att öppna honom då kräkningarna inte gav med sig de tog prover på magsäcken och på tunntarmen som inte såg ut som den borde. Provet ska visa om det konstiga i tunntarmen antingen är en inflammation eller i värsta fall en tumör och innan vi vet svaret så kan de inte behandla just det. Så nu får han medicin mot illamående så att han inte ska kräkas och sen i fredags så har han inte kräkts men inte heller direkt ätit något. Det lilla han äter är leverpastejen som jag bakar in tabletterna i dricker gör han dock men inte så jättemycket det heller. Men han får behålla det han dricker i alla fall så det känns skönt. Så nu hoppas jag att provsvaret kommer ganska så snart så att vi vet hur vi ska gå vidare och behandla tunntarmen.

http://www.kakaobonan.com

Hejsan hoppsan jag är med och tävlar om fin fina saker från Kakaobönan och självklart så vore det trevligt om fler av mina vänner är med och tävlar och uppmärksammar denna bloggen som också finns i webb butik och vanlig butik. Så om du också vill vara med och tävla så logga in på länken ovan och följ anvisningarna.

Ja man kan ju inte direkt säga att jag har någon skyhög statistik på bloggen för stunden fast ska sanningen fram så har jag nog inte haft det förut heller. Detta inlägg kan jag förvarna om redan i början kommer att bli konstigt för jag ska skriva om lite olika saker tänkte jag och orkar inte göra flera inlägg så allt hamnar i samma inlägg istället.

Nummer 1.
Var ut på krogen förra helgen och samma sak slår mig varje gång jag är ute och dansar. Och detta handlar om kvart i två ragget och alla desperata killar som blir som flugor kring de tjejer som dansar i grupp då klockan blir 01:45. Här i Östersund så stänger ju krogen redan 02:00 så det är ju inte alltför mycket tid till att hitta nattens sällskap på. Och jag kan verkligen tycka synd om dessa killar och deras taffliga försök till att få kontakt med tjejer som de ser som potentiella ragg. Vissa är ju mer rättfram och slänger en arm runt ens midja medans vissa bara står och tittar och just en sån fick Petra på sig sist. Det konstiga är också att dessa killar inte alls tycker att det är något konstigt att stå och titta på en person från typ en halv meters avstånd. Det är sådana gånger man som tjej blir expert på att göra en liten snurr och dansa vidare åt ett annat håll. Ja jag ville ju typ få fram att jag tycker synd om dessa grabbs som sällan lyckas med sina försök.

Nummer 2.
Konstigt nog så handlar denna punkten också om killar eller jag folk med snopp mellan benen i alla fall men om de kan kallas något annat vette tusan. Jag blir lite smått irriterad på killar som inte kan säga som det är heller som slingrar sig ur saker och ting för att slippa diskutera. Men konstigt nog så verkar det vara sådana killar som jag drar till mig hela tiden så jag måste lägga om min strategi på något sätt. Kruxet är ju bara att jag nu inte har någon strategi så jag måste bygga upp en sån först. Så jag ska kolla om det finns någon kurs i det som man kanske kan läsa på distans nu när jag blivit en pärla på det.

Nummer 3.
Skolan rullar på som vanligt och jag har nu inlett termin nummer 4 så snart har jag avverkat halva tiden av skolan och det känns lite konstigt måste jag säga. Känns som om att det var nyss jag började plugga och vi åkte mot första besöket i Falun men nu har vi hunnit med en massa besök och nästa söndag åker vi ner mot ännu ett. Just nu så skulle jag dock inte ha något emot att egentligen vara klar med skolan och få börja jobba på riktigt istället och känna att det ger mig något. Men jag vet ju att den dagen kommer den med och jag ser fram emot att få en möjlighet till att själv välja lite mer vart jag vill jobba och vart det känns bäst för min egen del.

Till en början så kändes det som jag hade en massa att blogga om men nu har allt försvunnit så jag måste nog bli bättre på att blogga helt enkelt så jag får med sakerna på en gång istället.

Men jag ska avsluta med ett litet citat från en flicka på jobbet som var så självklart att jag bara måste ta med det helt enkelt. Det hela utspelar sig vid lunchbordet och helt plötsligt så säger denna lilla flicka på 4,5 detta.

"Varför är naveln så ful egentligen och nu så hittade jag något svart i min till och med. Jag skulle klara mig bättre utan min navel jag."

Det är verkligen sådana stunder som gör att det verkligen är värt att gå på jobbet varje gång jag går dit. Mår så bra av barnen och skulle inte vilja vara utan dom för en sekund det är ju tack vare de som jag valde att utbilda mig vidare så att jag får en chans att jobba med dessa underbara varelser hela tiden.