My precious


Det blev en ny telefon i alla fall och nu längtar jag riktigt mycket tills jag får hem den. Har gått och suktat efter den ett antal veckor så nu slog jag till och beställde en och jag ångrar inte beslutet något alls. Jag tycker att jag är värd en ny telefon så därför unnade jag mig det.

Sova

Medicinerna fungerar toppen och jag får sova om nätterna och kan känna mig riktigt utvilad då jag vaknar faktiskt och då är jag ganska så nöjd faktiskt. Nästa vecka vid den här tiden så hoppas jag verkligen att jag kan lägga termin fyra bakom mig vad gäller skolan och jag kan få se fram emot en lugn och skön sommar istället. Jag behöver verkligen det känner jag nu då det är så mycket som snurrar nu med allt som ska falla på plats innan jag kan känna mig lugn. Men på ett eller annat sätt så brukar ju allt lösa sig så då borde ju det här också göra det hoppas jag. Om någon där ute vill hålla en extra tumme för mig så går det oerhört bra faktiskt.

Nej nu väntar Mio på sista rundan och sen kryper vi ner i sängen han och jag och sover tills klockan ringer imorgon. I helgen så ser jag väldigt mycket fram emot att få sovmorgon både lördag och söndag för det känner jag att jag behöver. Ska färdigställa mitt sista arbete som ska in till skolan också under helgen och då behöver jag såklart vara utvilad och känna att jag orkar sitta och skriva. Men med min nacke så sitter jag så länge jag orkar och sen måste jag ta pauser för att inte göra nacken sämre.

Ja nu går vi ut och sen sover vi.


Slut som artist

Den här våren började med en inflammerad höft som jag nu fått behandling för ett antal gånger och samtidigt har jag ätit Ibumetin som är inflammationshämmande. Höften börjar nu vara riktigt bra och jag kan sitta ner i skräddarställning på golvet när jag jobbar så behandlingen har verkligen gett effekt.

Förra veckan så fick jag väldigt ont i nacken och trodde först det berodde på två nätter hos mamma och pappa då jag sov på soffan. Men värken gick inte över och i söndags så kunde jag lägga till en riktigt ond huvudvärk som inte heller ville ge med sig. Tillbringade gårdagen mestadels sovandes i soffan så jag slapp tänka på att det gjorde så ont hela tiden. Imorse så hade inte värken gett med sig så jag ringde hälsocentralen och fick komma dit på en tid. Läkaren kunde då bedömma att jag har fått en inflammation i nacken och fick med mig två recept på starka smärtstillande för att försöka få bukt med smärtan.

Sen så ska jag meddela min sjukgymnast att jag nu också har problem med nacken och behöver få behandling för den också. Det känns verkligen som om att jag inte gjort annat än att äta smärtstillande den här våren så det borde väl ge med sig någon gång tycker jag. Har stoppat i mig både Naporxen och Citodon nu och det känns som det börjar ge lite effekt i alla fall. Citodonet gör ju att man blir väldigt varm i kroppen och lite smått snurrig och känner sig lite påverkad. Men jag hoppas att jag får sova inatt i alla fall då det inte blivit så mycket av den varan senaste veckan på grund av nacken.

 

Ja nu hoppas jag verkligen på att jag ska bli kvitt alla inflammationer som verkar ha flyttat in i min kropp och som konstigt nog verkar trivas där också. Jag vill ju gärna kunna återgå till att känna mig som folk igen och få tillbaka orken så jag inte känner mig så trött hela tiden. Men vi går ju mot sommar och värmen så jag hoppas att det kan hjälpa till att få kroppen att må bra igen.


Hungrig

De senaste dagarna eller till och med veckorna så har jag haft ett konstigt förhållande till mat och då särskilt middagen. Jag har noll inspiration eller ork till att stå vid spisen och laga mat vilket resulterar i att jag äter fil för att bara få något i magen om dagarna. Jag tycker ju såklart om mat och vill äta lagad mat men min ork får liksom bestämma och då blir det inget alls istället. Senaste tiden så har jag mycket hellre låtit andra laga maten åt mig men det är ju inte direkt ekonomiskt på sikt men jag kan tycka att det är okej eftersom jag då faktiskt får något i magen. En privat kock vore nog egentligen lösningen på alla mina mat problem tycker jag men där säger ju ekonomin verkligen nej. Så jag får kämpa på så gott det går och äta det jag får i mig helt enkelt så kanske det löser sig i slut ändan.

Mio min Mio

Mio har lyckats med att få en elak inflammation i tassen och lägg där till ett fukteksem som varar och äcklar sig. Så nu är han ordinerad salva, inflammationsmedicin, smärtstillande och strumpa på promenaderna. Promenaderna som bara får vara på gräs och endast korta rundor runt huset så där sprack ju mina planer på att han och jag skulle röra på oss mer. Känns inte rätt att lämna honom själv heller för att jag ska kunna gå då han kanske skulle kunna göra illa tassen ännu mer. Så nu ska tassen läka och tappa död hud innan vi kan börja jobba för att gå långt igen. Och då måste vi först ta det lugnt några dagar så att tassen får bli sig själv igen vad gäller styrka och tålighet. Men det ska nog gå det också så jag hoppas bara att han kan gå som vanligt tills utställningen som jag har anmält till. Men jag är lovad ett intyg från Ejra djurklinik inför utställningen om jag ville ha ett så det kanske är lika bra med tanke på att han tappar den döda huden på trampdynan. Och jag vet ju inte hur det ser ut när det ska läka ihop och om det kommer dit ny hud eller hur det funkar. Ja vi håller tummarna så ska det nog lösa sig på ett eller annat sätt.

 


RSS 2.0