Igår den 24 februari 2011 så tog Rasmus sitt sista andetag och fick lugnt somna in då han tyvärr drabbats av elakartad cancer i magen som hade spridit sig. Jag kan se tillbaka på 10 fina år som vi fick tillsammans och känna att det var rätt beslut att få låta honom somna in. Han har gett mig så otroligt mycket glädje och han har alltid funnits där när man som mest behövt honom. Nu kämpar jag och Mio på tillsammans och vi får lära oss att försöka leva utan Rasmus. Men samtidigt så känner jag att Rasmus är väldigt nära och att han finns hos mig i alla fall så jag kommer att bära honom med mig hela livet.



R.I.P Rasmus 010127 - 110224. För evigt saknad och oändligt älskad.
I mitt minne finns du alltid kvar och jag bär dig med mig än vart jag går.