Snart ger jag upp allt vad jobb heter orkar inte mer nu känns som jag står där på avgrunden o vinglar nu o snart så trillar jag ner där o då finns de ingen återvändo....Vill gråta, skrika o bara utagera min vrede på allt o inget för jag orkar inte må såhär längre....Känns som jag kan ge upp allt o bara åka bort o inte låta ngn hitta mig försvinna o gömma mig tills allt är över....Men jag kan inte göra så mot barnen på mitt jobb jag är ju där för deras skull o tycker så mkt om dom o vet inte om jag skulle klara mig ifrån dom heller....Förut så kunde jag sakna dom då jag var sjuk eller borta länge men nu e de knappt så jag orkar ta mig upp ur sängen på morgonen....Det är en kraftansträngning varje dag då klockan ringer att försöka ta sig ur sängen....Vafföa ska jag bli så himla påverkad av detta känns som dom andra klarar de mkt bättre än mig har gått nu i två dagar på jobbet med gråten i halsen o egentligen fått kämpa som bara den för att hålla tårnarna tillbaka....O det är så himla svårt o prata med dom som är utomstående om detta oxå är man inte mitt i de hela så förstår man inte hur förjäkligt det faktiskt är....Situationen är inte normal för fem öre o jag vet inte hur jag ska orkar tills jag får går på semester o få ngn paus från de hela...För just nu så känns de inte alls som om att de kommer att gå lösa fram tills dess....Känns inte som detta kommer att få ngn lösning än på länge o då vet jag inte om jag kommer att orka jobba.....Vill inte gå in i väggen eller klappa ihop totalt över en sånhär sak vill va stark för mina barns skull så att jag finns där för dom....