Okej nu är jag ännu en gång framme vid ett sånt inlägg som jag såååå gärna vill skriva men som säkerligen kommer att uppfattas som negativt o totalt meningslöst så jag vet inte alls hur jag ska göra...O jag känner på mig att inlägget kommer att bli väldig långt oxå o då vet jag inte om det är ngn som orkar läsa allt heller....Men det kanske kan ses som en bra plan oxå för då kan jag ju i slutet skriva det jag verkligen vill utan att ngn ska ta illa upp eller lägga ngn jobbig kommentar sen i slutet...Fast det läggs ju inte så många kommentarer här iaf så det behöver jag nog inte oroa mig över skulle jag tro....=)

I alla fall så lider jag av ett såkallat I - lands problem o vad det är behöver vi inte nämna här...Vissa i min närhet känner till problemet så ni förstår nog vidden av inlägget iaf....Mitt problem borde ju egentligen vara ganska så angenämt men samtidigt så börjar det bli för mkt nu o idag så har jag riktigt ont i magen o jag vet inte om det är så att mitt problem gör sig påminnt även den vägen....O då vet jag vad jag har att vänta mig framöver i ngn vecka eller två o det är magvärk o noll aptit för fem öre vilket gör att jag inte har ngn ork heller....Så jag försöker att andas o se till mig själv o inte lägga alltför stor vikt på mina tankar o funderingar...Men det är ju lättare sagt än gjort då man heter Jessica o mer än gärna vänder ut o in på alla tankar o funderingar som rullar runt i skallen...O när jag inte ens blir klokare av dom så vet jag inte alls hur jag ska förhålla mig till mitt problem...

Ibland så skulle jag önska att det fanns färdiga svar på allt o att man slapp bekymra sig över så mkt o bara kunde låta livet få putta på en framåt...Men just nu så står jag helt still o jag vet inte åt vilket håll jag ska gå o jag vill inte behöva välja håll heller....Kan ingen liksom välja åt mig så vore det så mkt enklare då kunde jag bara följa med o hoppas på det bästa...Om jag kunde få ngn form av tecken så jag vet åt vilket håll jag ska gå....O det kanske är så att jag ska gå själv åt det hållet oxå jag kanske inte behöver ha ngn som följer med på färden...

Jag vet att jag säkert kan låta riktigt negativ nu men ibland så måste man få vara det oxå o min blogg skildrar ju Mitt liv o det är inte bara solsken o rosor hela tiden....O eftersom att jag mer än gärna skriver i min blogg om det mesta så kommer det ibland ngt inlägg som kanske inte är sååå roligt o läsa....Men då behöver man inte läsa det heller utan man kan klicka vidare till nästa eller komma tillbaka en annan dag...Jag tvingar ingen att läsa här utan bloggen är ju min för att jag ska kunna skriva av mig då jag känner för det....

Lovar att återkomma med ett roligare inlägg lite senare....Men har fått lasta ur mig lite negativt nu så då brukar det kunna vända oxå....



Somewhere over the rainbow....=)