Just nu så känns livet ganska så tungt med allt som pågår saker o ting läggs bara på hög o lägg där till sömnbrist då jag har Rasmus som inte alls mår bra än o sover dåligt om nätterna...Han håller mig vaken då han ligger o piper eller då han flera ggr om natten måste upp o vända sig o då slår tratten i väggen...Eller så hoppar han ner o går runt o piper lite tills han kan komma till ro o gå o lägga sig igen....Natten som var fick jag dock kliva upp strax före 03:00 o gå ut med honom då han behövde det...Just då kändes det som jag skulle bryta ihop totalt o inte alls orka ngt mer o inte alls orka jobbet idag....Men på ngt sätt så tog jag mig upp tre timmar senare o kom iväg till jobbet om än mer död än levande som det kändes...Har mest gått runt som i en dvala o vet inte riktigt vad jag gjort eller sagt idag men på ngt sätt så blev klockan hemgång o jag tog mig hem oxå...

Jag vet att jag på ngt sätt kommer att ta mig ur detta oxå men just nu så vill jag bara sova i 100 år för att sen kunna vakna upp o så är alla mina problem som bortblåsta o jag kan kliva upp o va utvilad o glad igen...Tar varje dag som den kommer just nu o försöker att lägga fokus på mig själv o att det ska bli bra till slut så blir det säkert det oxå...Jag tror ju ändå på ett lyckligt slut precis som i sagan så än går jag inte o gräver ner mig....

En vän till familjen gick tyvärr bort i veckan vilket inte alls var väntat då allt såg ut att vända o bli till det bättre...Hennes hjärta orkade dock tyvärr inte den ansträngning som hade blivit tidigare o hon somnade in med sina nära o kära intill sig...Hon är en sån person som alltid fanns där då man växte upp minns väldigt många stunder som jag tillbringat hemma hos henne...Stunder då jag kollade på film o då särskilt Åsa-Nisse filmer eller stunder då man satt i hennes kök o fikade....Stunder då jag bakade tillsammans med henne o fick för första gången smaka på bakpulver som jag trodde var lika gott som vaniljsocker...Vilket det inte var såklart men jag fick ju lära mig på rätt sätt iaf o har aldrig smakat på det mer sen...Minns vinden som man inte riktigt vågade sig upp på alla gånger men som var lika spännande alla ggr...Mmmm stunderna där hemma hos dom var verkligen speciella o är det fortfarande då jag alltid kommer att bära dom med mig...

Nu ska jag snart packa ihop mig själv o hundarna för en sista runda o sen ska jag ner i sängen o sova eftersom det är det jag tänkte tillbringa helgen med så kan jag ju lika gärna börja i normal tid ikväll....Återkommer med inlägg då jag orkar o vill o känner att jag har tid....Kan bli imorgon eller om två veckor ännu en gång det vet jag liksom inte...Den som väntar får se...